Det var ju ändå öppet...

Öppna dörrar gör mig väldigt nyfiken. Ytterdörren är en speciell dörr där jag inte har den minsta chans att smita ut. Men tro mig, jag försöker :-)

Badrumsdörren är också väldigt spännande. Jag brukar inte få gå in där heller, för jag hoppar upp på de högsta skåpen och dammar ner mig. Men ibland så lyckas jag ändå att smita in. Matte bär ju på högar med tvätt, både in och ut, och då passar jag på. Låtsas att jag är på ett viktigt uppdrag, eller att jag hjälper matte med tvätten. Passerar stolt dörren med svansen i vädret och blicken riktad rakt fram. Om jag inte ser matte borde hon ju inte se mig heller ?

Men allt som oftast tar min bana slut när någon lyfter upp mig så snabbt att inte ens benen hinner sluta gå på direkten. Min riktning ändras och helt plötsligt är jag på väg ut ur badrummet igen. Jag jamar lite gnällande när jag märker att jag är tillbaka i hallen. Matte tittar lite strängt på mig och säger "stanna där nu, Ozzy". Men jag blänger tillbaka och om jag kunde prata skulle jag säga till henne att - det var ju ändå öppet...

Sist kom jag ända till badkaret, men det var inget bra gömställe för då kom husse och matte på att jag nog behövde ett bad. Inte riktigt det jag hade räknat med just då. Blev ju ofrivillig blöt och hade sen att göra hela kvällen för att torka mig.

Torka, torka, torka...


Vad ? Efter badet ska man ju värma sig :-)

Mina hyss lönar sig inte alltid - men jag kommer aldrig sluta att försöka - igen och igen.



- High Five from Ozzy the Cat {^+^}#